Veterinär besök

Tjoo bloggen! 
 
Tänkte bara berätta att jag va hos veterinären med Snöboll idag, märkte i förrgår att hennes öga var kletigt och inte bra. Så vi ringde igår och fick tid till kvart över 9 idag. Tackar mig själv att vi ringde eftersom att de va ganska allvarligt. Hon har ett sår på hornhinnan. Men som tur va inte va så djupt. Så nu får hon droppar i en vecka 4 gånger/dag och så hoppas vi att de är bättre tills återbesöket på onsdag. Han ville att vi skulle komma tillbaka eftersom att det är allvarligt.
 
Så nu ska jag sätta tider varje dag när hon ska få den. Och är jag vaken på natten ska jag ge henne droppar då med. Så 4 gånger från att jag går upp tills att jag går och lägger mig. Jobbigt men allt för att min stjärna ska må bra. Haha något som va lite kul var att hon drog så himla mycket uppmärksamhet. Började med att en sköterska kom och sa "nemen, jag måste bara få hälsa på henne! Hon va så söt och det är sällan vi får in små kaniner!" haha va lite kul och gjorde min dag! Sen kom det lite fler människor, bla en av veterinärena, hon frågade lite osv haha. "kommer hon tappa den pälsen? hon va väldigt söt!" så gulligt :) Borde sett lite kul ut när jag, snart 14 år kommer med en liten kanin till veterinären. Det är få som faktiskt tar sina kaniner till veterinären och faktiskt istället låter dom dö. Vilket jag anser vara helt fel. Har man ett djur så ska man fan ta hand om det! Det är ett ANSVAR man tagit. Jag har inte hjärta till att se ett djur lida. Som i somras, när min första egna kanin dog, 8 år. Hon fick lunginflamation, grät hela dagen för jag inte ville att hon skulle ha ont. Vi åkte senare in på jour och vi fick antibiotika och se om de skulle hjälpa över helgen annars fanns det inget val. Fick välrndes skuldkänslor när jag bar ut Snövit ifrån kliniken. Det kändes inte bra för hon mådde inte bra. Min värld mådde dåligt. Det slutade här med att Snövit tyvärr dog i mitt knä i bilen på väg hem. Min andra halva dog och är fortfarande död. Jag gråter än idag när jag börjar prata om henne.
 
Men denna gång känns det lite bättre.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0