Snart är denna Lördag slut. Lite blandade känslor om allt. De tre senaste dagarna har jag tänk lite för mycket, så som gör att det blir jobbigt. Minns hur himla lycklig jag var för typ 3 månader sen. Jag va lycklig och kär. Ung och dum. Fanns ingen som fick mig le så himla mycket. Jag blev glad när jag tänkte på han. Men ja, allt förrändras med tiden. Samtidigt som mitt liv utanför hästarna va grymt så sög mitt hästliv. Allt gick åt helvete, vinter-svacka med Wåris, stallet och annat shit som jag inte tar upp här. Jag orkade inte och jag va nästan 99% säker på att strunta i hästarna. Det kändes helt enkelt inte rätt att gå till Wåris olycklig. Jag märkte det lika mycket på han som mig. Nej jag ville ge upp. Men samtidigt inte. Jag älskade ju W över allt annat. Slutade efter ett tag att Wåris flyttade och det blev en stor tyngd från mina axlar som rasade. Det kändes så simpelt, alltihop. 

De senaste veckorna har vart så grymma, lättade från jorden och svävade på små rosa måln som för 3 månader sen, nu i mitt hästliv också. Det har känt så grymt bra! Men ja, de senaste tre dagarna har vart lite jobbiga, tänkt mycket och det har nog hänt ganska mycket med. 

 

Men jag antar att de blir bra. Måste bara sluta tänka så mycket på gammalt skit som får mig att må illa. "För att kunna gå vidare måste du kunna släppa det gamla". Det är verkligen så det är. Så det är dags att släppa allt nu, leva livet och ta dessa jobbiga stunder. Jag har aldrig velat önska mig frammåt i tiden, önska bort jobbiga dagar, utan jag lever hellre varje dag som ett nytt äventyr.