Okej, nu måste jag skriva av mig.

 

De senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket, på saker jag har kunnat göra annorlunda för att bli bättre. Saker jag ångrar starkt med hjärtat. Misstag som aldrig kommer att ändras. Såna misstag som gör att man blir trött på sig själv och bara vill bort från fanskapet. Misstag som förändrar livet. Jag har lätt för att jag göra misstag, misstag som påverkar hela mig. Sånt som faktist får mig tänka till.

 

Men det du gjort går inte att spola tillbaks för att göra om. Det går inte att göra om och göra rätt. 

 

Jag kan göra feta misstag, precis som alla andra, det är naturligt. Alla gör det någon gång. Jag får ångest om jag gjort något jag inte borde, och allt blev knas i slutet. Jag kan inte göra om det, men kan tänka att det hädne för just en anledning. Men ibland går det inte, då vill jag försvinna djupt in i mörkret och bara stanna där tills någon släpar mig ut.

 

Jag kan säga att jag gjorde ett av mina livs största misstag innan sommaren, typ vintern 2012. Jag gjorde en riktigt dum sak. Men den va där för en anledning. Jag gjorde inte hela misstaget själv. Och det lättar upp det hela lätta. Tänker inte gå in rakt på sak då det inte handlar om mig själv. Det är något som hålls inne i min själ och min hjärna. Visst, det var ett omoget misstag som va lätt att göra. Avundsjuka som spreds, vänner som togs, jag mådde inte bra och visste inte vad jag höll på med. Fine, det händer alla någon gång. Jag mår inte bra över det misstaget. Eller jo på ett sett, men tänker inte skriva ut det. 

 

Men jag har lärt mig av det misstaget, och det är jag glad över. Varje misstag ser jag som en lektions livs levnad. Hur jag ska göra det i framtiden för att inte begå samma misstag igen. Och jag har lyckats.

Lyckats genom att leva om det misstag jag gjorde. 

 

Jag lever på ett helt annat sett nu än vad jag gjorde då. Mognat från topp till tå.

 

Jag försöker alltid sträcka på mig. Se upp till mig själv. Men jag trycks ner lika lätt. Sjunker till botten som en sten kastad från toppen av berget. Får elaka kommentarer, att jag är ful, lång, mobbad & SKIT SNACK BAKOM RYGGEN! Något som i dagens samhälle inte skulle spela någon roll. Men det gör så djävulsk ont i hela mig när jag får höra saker om mig själv bakom ryggen. Saker som man inte vill höra. Av gammla älskade vänner. Så länge som dom snackar skit om mig i bakom ryggen letas jag, den lilla stenen, på havs botten någonstans i världen, jag letas av en kille/tjej, som ska tycka att stenen är tillräkligt fin för att ta upp och spara på ytan, toppen av berget. Det tar lång tid, alldeles för lång tid. 

 

Jag skriver texten med mina ord, mina ord som kommer ifrån hjärtat. Ta den inte och säg att den är eran. Den är min text, bara min. Handlar om mig, mina beslut och om mitt liv. 

 

Jag ska från och med nu börja öppna mina känslor, använda den här bloggen som min egna dagbok, dela med mig av mitt liv. Ni ska få veta vem jag är. Jag, Emma Blomgren.