Allt är ganska tufft just nu.. Mycket beslut som ligger och tränger på mig, svåra beslut som jag inte orkar ta. Mått toppen i flera dagar vilket har vart skönt. Men idag vände det, ganska snabbt. Får inte rida eller göra något förrän nästa år någon gång, oklart när. Något som verkligen påverkar mitt liv, jag som alltid är aktiv och har mycket vilja, vill verkligen upp på hästryggen igen. Men det får vänta... Kommer en ny häst den 1 Januari, ska bli skitkul. Finns alltid bättre dagar en sånahär. Mycket beslut kring Wåris.. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Men det är här han ska dö, i min famn. Det är en sak som är säker. Han kommer inte säljas. Har inte hjärta till det och skulle heller inte kunna låna ut honom. Han har för svårt psyke för det. Han är min bebis. No kidding, han är det. En på miljonen och han är min lilla kille. Varje gång jag säger godnatt till honom så pussar jag extra mycket på hans mjuka lena mule, kramar om hans hals och pussar en extra gång innan jag släcker lamporna. Han kommer alltid vara familjens. Lilla charmtrollet. Han får allt att bli så mycket bättre.

 

Säger förlåt till alla min vänner om jag är dryg och ja, ni förstår just nu. Men det är för mycket tyngd på mina axlar. Jag får inte bort det som trycker ner mig. Får höra onödiga ord, bakom ryggen på mig. Det får mig att sjunka till botten. Försöker att inte bry mig om dom och le mot dom, men det är inte lätt... Jag är inte världens starkaste, jag är ganska osäker och jag har enormt dåligt självförtroende. Men jag kämpar.

 

Som jag kämpat för att få vinna hans hjärta in i det sista. Slutar aldrig, min älskling.